Mindfulness som livet

08/10/13

När vi pratar om varför vi på Boodla vill ge barn och unga en självklar relation till naturen så slås jag ofta av tanken att det egentligen är absurt att man ens måste sätt ord och aktiv handling på en sådan sak.

Personligen är jag av uppfattningen att allt vi gör i våra liv är “naturligt”. Med det inte sagt att det är “bra” eller att vi ska nöja oss. Den typ av stadsliv vi har är så till vida “naturlig”, men inte alltid “bra”.

De stora städerna växer. Fler och fler barn växer upp i staden. Så som städer varit planerade (eller oplanerade) i väst har ju inte odling varit en naturlig del i dem. Men attityderna förändras och efterfrågan ökar. Det är underbart! Då finns det en chans att städerna blir hållbara och att barn som växer upp där inte uppfattar “naturen” som något skilt från deras övriga existens.

En del av mitt arbete består i att faktiskt gräva och odla och prata med barnen. Men en väldigt viktig del är också att prata med politiker, tjänstemän, arkitekter och alla andra samhällsbyggare. Det betyder egentligen att jag pratar med ALLA människor eftersom vi alla bygger samhället. Det är fantastiskt att bli inbjuden till en sådan sak som Oyster, där väldigt många av landets lanskapsarkitekter samlas. Eller Swecos och ASF (arkitekter utan gränser) seminarium härom månaden. Eller till riksdagen i våras och Stockholms Stadshus nästa vecka.

Målet är såklart att städer ska formges så att de stöder ett hållbart liv. Att barn och unga ska växa upp och kunna fatta kloka beslut, för en positiv samhällsutveckling. Förutsättningen för ett hållbart liv är också att individen mår bra. Att man känner sig viktig i sitt liv och inte bara som en kugge i ett maskineri. Att man har handlingsutrymme, en röst, och förståelse för sin omgivning. Att man har tid. Att man är närvarande.

Trädgården är ett sätt att träna mindfulness. Men framförallt kan trädgårdar hjälpa oss planera städer på ett sätt så att vi kanske aldrig mer behöver TRÄNA mindfulness.

Det hoppas jag.